Det låter jag passera

Dessa rader är en nödutgång De står alltid med nöje till min tjänst När allting är kartornas röda fläckar När allting är av kosmiska svarta fläckar När galärer far dit de inte får fara När marken fördubblar sig i tid och rum och förblir Gaza – remsan och Blodtorget När fanbärare går främst i tåget och kommer aldrig tillbaka När jag är sjunken i anonyma skogar av kött och blod och att sminka sig mörkt runt ögonen är passé Det låter jag passera Och att försköna ett ansikte täckt med skamfläckar skrämmer inte fiender Det låter jag passera Och allt annat bottnar i att jag måste krympa till en insekt Det låter jag passera Och huden är from som ett lamm skär sig fint mot glädjen Och glädjen är inte nödbedd Det låter jag passera Med dessa rader som är en nödutgång Robab Moheb Stockholm/mars 2012