Love äger differently face in my mind

Det är påsk igen. Den heliga högtiden inom judendomen. Det sägs att världens kristna älskar dessa påskhelger. Jag älskar alla helger. Alla kristna nationer älskar dessa dagar på sitt eget sätt. Jag älskar alla helger. På inget speciellt sätt. That is love. I Mexico till exempel nittio procent av befolkningen slår sig för att visa sin kärlek. Där och i Filipinerna uppdagar man sina religiösa känslor som om de vore muslimska nationer. Tror ni inte mig lär er om ”Shabih khani” i Iran t.ex. I Moharamsmånaden. I denna månad mördades fjärde imamen Hussein av Yazid. Så folk tävlar att slå sig för att visa sin religious love. Och kärleken till martyren. Jag säger dumhet har inga gränser och längtar efter påskkärringen som ska komma till mig och knacka på min dörr. Jag har köpt en påse godis. Men i år kommer de inte. Skärtorsdagen gick. I en total tystnad. Fredagen gick. Också i en total tystnad. Var det förresten långfredagen som gick? Jag har ingen aning. För mig är alla fredagar långa. Bort sett från årstider och var i himlen månen lyser. Fredagar är långa och heliga. Ur mitt perspektiv. Men perspektiv i sig är inget sätt. Det finns bara. Med sätt eller utan. I Sverige, det älskade sekulariserade gul- och blålandet, mitt nuvarande land, här händer inte mycket. Grannen grillar sitt kött på altanen. Jag grillar mitt kött på en ruin som heter tomt. Tack och lov att det är soligt i år. Och helt ovanligt. Ovanligheter tycker jag om bäst av vanligheter. Och nu tänker jag på kärlekens utseende i olika länder, bland annat i England. Där man upptäckte ordet Love. Ordet Love i en bokstavlig bemärkelse. Det måste vara en helt annan sak. Därför att “in English, the word love can refer to a variety of different feelings, states, and attitudes, ranging from generic pleasure ("I loved that meal") to intense interpersonal attraction ("I love my partner"). "Love" can also refer specifically to the passionate desire and intimacy of romantic love, to the sexual love of eros (cf. Greek words for love), to the emotional closeness of familial love, or to the platonic love that defines friendship...”, säger mitt Google- sökande. Visst, säger jag “Love äger differently face in my mind.” Också. I mina ögon, hos mig som är en varken eller människa. Jag vet att "Love is an emotion of strong affection and personal attachment.” Så det spelar ingen roll vad vi älskar. Huvudsaken är att vi älskar. Judisk påsk till exempel. Pesah (paesach) is love. Det är ett kärlekskallas till minne av uttåget ur Egypten. Även om idag finns flera olika syner på vad som räknas som korståg, som uttåget, som mannen på korset, som historien, som den judiska månaden Nisan (mars/april), som hur mycket dessa dagar vara där i Israel och här hemma i det gul – och blålandet, som seder och vanor, som ordningen, som det osyrade brödet, som ägget (hönorna är ju olika i olika länder), som köttbenet till minne av påskalammet(lammen är ju olika i olika länder), som de grönsakerna (tack och lov att idag, här i landet finns både romansallat och pepparrot. Och i alla årstider), som äpplet (den förbjudna frukten), som vinet, som bägaren. Och som kärleken. Men inte saltvattnet. Salt är salt. Överallt. Vi alla vet i varje fall att Kristen påsk firas till minne av Jesu lidande, död och uppståndelse under den judiska påsken i Jerusalem. Den omfattar palmsöndagen (Jesu intåg i Jerusalem), skärtorsdagen (Jesu sista måltid med lärjungarna) och långfredagen (Jesu död). Det egentliga påskfirandet sker under påsknatten och på påskdagen (Jesu uppståndelse). Hur man gör för att visa sin religiösa Love handlar om ett innehåll, alltså. Ett kulturellt innehåll. Och vi i det gull – och blåland vet också att påsktiden är en glädjetid som firas i sju veckor fram till pingst. Vi älskar festerna här i det gul- och blålandet. Så som sagt, grannen grillar sitt kött och jag mitt. Vi bägge är‎ tjejer i vårt bästa år som har en lång bakgrund inom den religiösa träningen utan att vara religiös. Inte alls.
Annan dag 2011. Stockholm.