Dvärgar rör sig i horisonten
alldeles nära intill mig
varje dag vaknar västerort i skymningen
och faller i sömn när gryningen
andas ur min kaffekopp
drömmar skar sig som
gårdagens hemgjorda majonnäs
det manar inga ljusspår
mellan tungan och mörkret
men mellan blicken och den vita duken
ömsar orden, det som i begynnelsen
fanns, finns i överflöd, en metkrok
Metallisk gråhet.
Här finns murar att mäta.
Här finns munnar att mätta.
Här finns jag, vandraren
mellan ord och språk…
Jag är roten samtalar
med mina egna stammar.
2009-10-07
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar