Ingen purism hade tillträde.
Hon sa hon älskade själar som gjorde vatten
av eld och lågor. I brådrasket. Och när hon ville. Och som hon ville.


Jag ville inte göra min chef modfällt.
”Vatten går också sin väg. Och det har sina egna murrar. Och egna gömmor. Och de mest förbjudna. Att ta i.
Som eld. Som lågor. Som dikt…”, så sa jag och sedan förblev jag tyst.


Sedan tog nyfiken överhanden
Och ordets hela palett.
Med bästa vilja i världen gick det då att
Tala.
Ok 2010