Robab Moheb

Ensamheten är färgstark

2012-01-18T00:39:00.000-08:00

ensamheten ja
ensamheten nej
ensamhetens nejd
under fötterna av en nejlika
när den blommar
i de nedåtböjda grenarna på en pil
när den faller i vinterdvala
nedmörkt
nedmörkt
droppar i en långsmal bäck
vattenfragment i forsar där knappt bruset hörs
av klippor och berg. Ett vackert liv utan centrum
och gallarier…
den myra som bär sin mat
utan att behöva dra en matvagn
en mask i talgoxens mun
som vi inte vet om den
till tystnades ära accepterar sig
som föda
septembersvampar
i en avlägsen skog
i mänskliga ögon
nedskriven som skrämmande
jordens talgåva...

jag är stum.

16 januari 2012.
Till minne av fredagen den 13 januari 2012

Tom Waits "Hold On"

Snart är det jul igen…

2011-12-30T03:54:00.001-08:00

Hämtade ett gratis julkort på nätet. Skickade.
Nöjd med det punktliga skickandet.
Sedan var allt annat en urblek form av tanken
av vänskap.
Förövrigt korsar vägarna varandra
Vi korsar över dem och
går skilda vägar…

leva livet

2011-12-10T02:41:00.001-08:00

varje dag fyller jag koppen med en
droppe hopp;
döden är balsam
döden är glidmedel.
sedan tar elden överhanden.
jag lägger en massa onödiga adjektiv på hyllan
och lämnar huset
välplacerat på betongpelare…
2008-10-07

Jag är roten samtalar med mina egna stammar

2011-12-04T04:15:00.000-08:00

Dvärgar rör sig i horisonten
alldeles nära intill mig
varje dag vaknar västerort i skymningen
och faller i sömn när gryningen
andas ur min kaffekopp
drömmar skar sig som
gårdagens hemgjorda majonnäs
det manar inga ljusspår
mellan tungan och mörkret
men mellan blicken och den vita duken
ömsar orden, det som i begynnelsen
fanns, finns i överflöd, en metkrok
Metallisk gråhet.
Här finns murar att mäta.
Här finns munnar att mätta.
Här finns jag, vandraren
mellan ord och språk…

Jag är roten samtalar
med mina egna stammar.
2009-10-07

kniven skär ihop bladet och skaftet

2011-11-26T04:24:00.001-08:00

Det finns vetenskapliga belägg
att det som påverkar masturbationen
negativt, är handen.

En poetisk omskärelse
har ingen dimension
den är själva kniven
skär ihop bladet och skaftet.

En omskuren dikt sedan barnsben
letar efter sin förhud
i en evighet.

Ting efter ting
bortkastelse...
Poeten som skrev, rev
blad efter blad
Det som blev kvar
förblev hon, förhuden
bortkastad av sin omskurna dikt.
2011-10-07

Du är bjuden på min maskerad

2011-11-19T02:48:00.000-08:00

”Du är bjuden på maskerad hos dig själv. Du är den enda som är bjuden och kommer att delta. Maskeraden är obligatorisk. Vägrar du delta så innebär det att du ställer dig utanför gruppen.”
Brevskrivaren Eric Ericson

Stämma i bäcken var en omöjlighet.
Jag är född som en vilsen märr
där vindarna får vistelse
mellan färglösa
isberg.

Jag är inte ensam.
Jag är inte ensam.
Dalarna finns. Vindarna finns. Isbergen finns.
Och den måne som river sig igenom molnet…
Och det moln som river sig igenom sina droppar…
Och du som kommer med en famn sol
Och passerar igenom mina facklor…
Och du finns en droppe av dagen
fallen i min skymning.
Och skymningen finns.
Och fönstret finns.
Och den som kommer med mörkret i sin famn
är mitt skepp redan strandsatt
bortom mina stränder…

Du är inte ensam.
Jag finns,
tårar ur ögon utan blick
leende på mun utan läppar
en dimma uppslukad av en båt
en natt omringad av maritima stjärnor
ett regn av konfetti
utan festlighet…

Du är bjuden på min maskerad.

2011-11-01

Människan -Guds små varelser - آنام کوچک خدا

2011-11-18T13:13:00.000-08:00

Mannen sjönk ner
i spegeln
I spegeln
växte kvinnan upp

Man, sinks in the mirror
Woman,
grows up in the mirror.
(Translated by Sam Vaseghi)

رَجلٌ، وأَغوارٌ فِي المرآةِ،
وامرأَةٌ،
تنمُو فِي المرآةِ.
( ترجمةُ : محمَّد حلمي الرِّيشة)

مرد در آینه
فرو رفت
زن
در آینه قد کشید

ur Aname kochake xoda/Människan;Guds små varelser 1996.Stockholm: RM & Baran Förlag. 1996

I have a dream

2011-11-12T03:28:00.000-08:00

Träng in. Gräv min grav
där ett frö får sitt kärl
fullt med jord
Jord som stavas
med nya bokstäver
: tystnaden innan vi talar.

2011-10-07

Min granne är en skata

2011-11-04T01:11:00.000-07:00

Falla på eget grepp.
Från höjderna finns inget annat ord.
Han som omger mig som om
jag vore en mark utan flod
är min granne,
en skata som
påminner om mig
ensamhetens ekvation

2010-11-01

Uttorkad flodbädd

2011-11-02T01:08:00.000-07:00

Aldrig druckit en månfläck
Eller passerat genom en daggmask
Men jag har gått förbi alla vägar som
visat tillbakavägen till mig själv

Skymning och mörker
Skymning och mörker

Och ett blad som faller
ur en hand…

2011-10-07

duell

2011-11-02T00:40:00.000-07:00

Med änglalungor andas jag
i genom kärlen
och nattliga stränder.
Det är lammet inom mig som talar.
Hon som hänger upp alla mina lyktor
och fyller dagens bägare
med tristess och glädjen
ända upp till brädden.

Ingenting är till salu
Ingenting är till salu
Om inte kärlen och nattliga stränder…

Ack, slaktaren inom mig!
Du som tar luften ifrån mig
Du bär världen som ett varumärke
på din själ.
2011-10-07

Ett hav bortom droppar

2011-10-30T03:00:00.001-07:00

Stigar av eld.
Moln som inte förmår
släcka. Det är ett kvinnoansikte
dolt bakom sig
som ett omvänt valv
Ett hav bortom droppar.

2011-10-01

Bränt barn skyr elden

2011-10-29T03:11:00.000-07:00

The sleeping and the dead
Are but as pictures;
It is the eye of childhood
That fears a painted devil.
(Macbeth, Shakespeare)

Med en menande blick såg jag lösa blommor skiftade genomskinligt vitt och flög dit lejonkulan låg. Jag läste högt den dikt som skulle passera äppelblomskyn. Det lenade inte i halsen. Den blev kantstött av vardagen och drömfabriken utan drömmar kunde inte hjälpa.
Jag såg barndomen i repris när jag blundade för att kunna se. Jag såg den. Den var gjord av blommor på bar kvist lingul utspridd på betongmurrar. Uppspärrade krokodilens käftar var livet. Det väntade i skymundan. Jag såg blommorna i äldredagar skrålade bakom murrar. De stod under färgernas beskydd och en skräll hördes
minut för minut.

Det var så jag öppnade ögonen och
blundade aldrig mer.

Stockholm/2011-06-03

en evig promenad

2011-10-15T02:15:00.000-07:00

Mörkret promenerar bakom dörrar utanför husen där skuggor
ser varandra i ögonen och
tar omvägar för att göra sig sällskap.
De är den säkra döden
i passionens -
landskap.

*

I passionens landskap är varje gren
en tunn tråd.
Där de sträcker sig över gator och hus
förlorar äventyren mark
under fötter
av bly…

*

Det är vardagen
Det stora gapet
Den grumliga färgfläcken
Skrivandets döda maskin
Det diffusa jaget
De vaga konturerna
I en säregen spegel.

Det är min kropp.
Den tar sig ur de glidande ljusstrålarna
mot skuggor
på en evig promenad.

2011-10-09

2011-09-11T02:54:00.000-07:00

En bok hänger på tork
Från iranska klichéer plockar gråa flyktfåglar
Röda ledare i blå jeans.
Jag frukar om pärlan i hans handsnäcka är inte samma radband
som vägvisade herrarna
herrar insvepta i dubbelmantel.

Och de trav på trav stängda böckerna trötta ögonlocken mattor under fötterna de paisleymönstrade speglarna avrättningar med sparris smak … ett skott surnar alla mina smak.

Nu när fingrar berör ett hörn av min hud
Nu när ögon berör ett hörn av min hud
Nu när läppar berör ett hörn av min hud

En annan hörna är glömskans hytt.

De fnittriga galenskaperna
träaktiga fågelskrämmasträdgård
hetta bladets leenden
de blicklösa körsbärs lila ögon
de gula tortyrernas körsbärs
på mina glas lilaaktiga.

Och min sammets klänning som inte blev en fallskäm
mellan alla dessa gröna viskande.

En bok hängd på tork
Från mina döda skratt.
Den plockar röda flyktfåglar.

2010- 12- 22

ترسمت دست نگیرد به قیامت تسبیح
جامی
کتابی بر بندِ رخت هایم آویخته
از کلیشه هایِ ایرانی پرنده هایِ طوسیِ مهاجر می چیند
رهبرانی سرخ در جینِ آبی.

می ترسم مرواریدهایِ صدفِ دست هایش همان تسبیحی باشد
که مردانِ خدا را پیچیده در عبایِ ریا به قیامت راه نبُرد.

و آن کرور کرور کتاب هایِ بسته پلک هایِ خسته فرش هایِ زیرِ پا
آینه هایِ بته جقه اعدام هایِ با طعمِ ریواس
تیری مزه هایم را ترش می کند

حالا که گوشه ای از پوستم را می لرزاند انگشت
گوشه ای از پوستم را می لرزاند چشم
گوشه ای از پوستم را می لرزاند لب

گوشه ای دیگر کلبه ها یِ فراموشی ست

دیوانگی هایِ خوش خنده
باغِ مترسک هایِ چوبین
لبخندهایِ تیغی داغ
بنفشه هایِ آلبالوئیِ چشم هایی بی نگاه
گیلاس هایِ زردِ شکنجه
بر شیشه هایم کبود.

و مخملِ پیراهنم که چترِ نجاتی نشد

لایِ این همه زمزمه هایِ سبز.
بر بندِ رخت هایم
کتابی آویخته
از مرده یِ خنده هایم
پرنده هایِ سرخِ مهاجر می چیند
استکهلم/چهارشنبه ۱ دی ۱٣٨۹ - ۲۲ دسامبر ۲۰۱۰

2011-09-03T03:29:00.001-07:00

Vem kliver ur skuggan
om inte det förflutna?

Av det som gått finns jag kvar.

(Jag minsann är så förtvivlad som jag tror att jag sett mig gå nedför tiden för att stanna där meningen slår rot.)

Meningen går sin väg.
Den ser ett rinnande usch
på mitt ansikte växande
som en fällkniv
på mitt nakna bröst.

September 2010

2011-08-28T02:41:00.001-07:00

Vad är poesi? Vem är poeten?

Den är en skepnad som växer i sin
oformliga tid. Hon som skriver den är
en diktare med tråkigheter som
livsvanor. Jag kallar dem 1X1=0 eller
1÷1 = ett oändligt tal:
Talande lika som ovedersägligt.

2011-06-22

2011-07-14T00:38:00.001-07:00

En åkallan till poesi

Snälla, blicka mot världen där
du är den minsta fragment.
Sluta optimera kontrollen över kroppens form.
Den är en illusion. Den finns inte. Det finns bara ljud. Som inte finns och finns i överflöd. Säg vad du förmår säga. Du är fortfarande huset, under uppförande, som en nysvensk/iranier i sin egen spegel. Hon ser dig. Du ser husets fasad. Fasaden förmår inte se sig själv.

Du är huset som sagt, eller en bråkdel av huset, rättare sagt.

Hon, den nysvensk/iraniern i sin egen spegel drömmer om närmare se dig utanför alla möjliga och omöjliga gränser. Men i synnerhet som en åkallan till din existens. Framför allt -
i full dager.
Snälla, ge henne ett murat ord liksom en ordinerad fullständig
Vila.

2010-07-10

2011-07-04T02:19:00.001-07:00

Undrade vad Moses gjorde vid Rödahavet
Vi var enkla men inte enfaldiga när vi undrade.
Du sa vad händer när nobody förvandlas till somebody
jag sa jag vill sjunga en låt ägnat till Förintelsen
Nothing is as easy as it looks eller
vi var drömmen i en kulas väsen försvunnen ur en barnhand
på marken där ofantliga groppar
strålade som solar

Vi gick mot hägringen
och fann ingen häkta.

Sedan dess är vi tysta
Och bägaren rinner över i en evighet…

2011-06-22

2011-07-01T14:22:00.000-07:00

Till hugfästelse av ensamhet

Rummet i sandkornet. Hörnet som skördar sina offer. Bl.a. dig. Alltid hudnära men ändå långt ifrån att överfalla dig med hugg och slag. Det som går under huden mångdubblar ensamheten.
Du går vidare på din promenad mot en horisont som inte finns. Där vindarna går vilse och regnet har inte tillträde…

Det är ett enfaldigt rum med oberäkneliga celler. Men inga fönster.

Du har ingen övermakt över hur den mångfotingen rör sig. På och under din hud. Du stannar vid den sista sucken och går aldrig ur dig.
Det finns ingen i rummet. Bara ensamhetens gudar. De drar en linje mellan dina dörrar och ett neutralt moln.

Du vrider det vridbara och regnet vräker ned. Vågorna går höga. Inne i sandkornet. Det måste vara dina tårar. Det som skall komma kommer,
Som en volym av mp3
Möjligtvis fullt med en smattrande oändlighet.

2011-06-22

2011-06-26T05:20:00.000-07:00

“To be or not to be, there is no difference. But being without a ‘vision’ is what I could not accept.” – Robab Moheb

Poetry International Web - Robab Moheb

2011-06-20T05:16:00.000-07:00

Ingen purism hade tillträde.
Hon sa hon älskade själar som gjorde vatten
av eld och lågor. I brådrasket. Och när hon ville. Och som hon ville.

Jag ville inte göra min chef modfällt.
”Vatten går också sin väg. Och det har sina egna murrar. Och egna gömmor. Och de mest förbjudna. Att ta i.
Som eld. Som lågor. Som dikt…”, så sa jag och sedan förblev jag tyst.

Sedan tog nyfiken överhanden
Och ordets hela palett.
Med bästa vilja i världen gick det då att
Tala.
Ok 2010

2011-06-19T06:23:00.000-07:00

Under ytan har osynliga fåglar glömt att drilla.
Vågorna hänger lågt där de hänger
legala lika så som illegala.

Det finns inget ljud av mina fotsår.
Min mark har besegrat ensamheten som
om den vore ett berg. Ensamhetens berg.
Jag har hamnat i periferin, min chef. Väck inte din sovande
björn i onödan. Världen är stadd i främlingskap. Ändå.

Ok 2010

2011-05-31T10:52:00.001-07:00

“To be or not to be, there is no difference. But being without a ‘vision’ is what I could not accept.” – Robab Moheb

”I det ögonblick då jag inte längre är mer än författare, kommer jag att sluta skriva.” Albert Camus

”Bästa sättet för en författare att tjäna revolutionen är att skriva så bra som han bara kan.” Gabriel García Márquez

”Konstnären ska bara tjäna skönheten, inte ägna sig åt samhälleligt nyttotänkande.” Orhan Pamuk

”Det är bättre att misslyckas med originalet än att lyckas med imitation.” Herman Melville

“Varje barn är en konstnär, men problemet är hur man förblir en konstnär när man växer upp-“ Picasso

2011-04-25T11:38:00.000-07:00

28 årige kan livets dikt

Jäntan, hon som är poeten, har en son på 28 år. Han är en av två män i hennes liv. Han kom igår in i hennes diktkammare utan att knacka på dörren. Det gör han aldrig. ”Det är dags att röra på påkarna”, sa han. (Och han menade att han ville ha en kopp te, så blinkade han med högra ögat och väntade). ”Visst, min blomma!”, sa poeten medan hon reste sig och det flimrade för ögonen på henne. ”Vad menas med det?”, undrade sonen på 28 år. ”Att du är fin som en blomma. En vårblomma. En hyacint. Min lille man. En kopp te är det minsta jag kan ge. Det står i det dagsljuset att det är du som är poeten. (Hon sa det så som om dagsljuset vore en A4 papper). Min ljungeld diktare. Min profet.”, förklarade poeten med glimten i ögat. (och hon pekade på hans ögon, som om de vore hennes Bibel). ”Det är du som är poeten, inte jag”, reflekterade han vars namn ”en av två män i hennes liv”. Han verkade vara en aning oförståndig vid det laget.
”Du är… jag menar att det är du som är poeten . Inte jag.”
”Varför säger du så? För en kopp te?”
”Nej, nej! Min lillevän. För din underbara spontanitet och snabbhet. Min lille vessla. Din snillrikhet: Snideri med ord, snickeri med meningar, sniffa begreppen, vara sniken att snilla undan en betydelse, när den för lång. Försonligt. Ett försoningsoffer, kan orden vara. Att försnillas och förskingras för en kopp te, är det frågan. Det är det du som skänker det hela. Min megastjärna. Om jag får kråma för dessa ord, så får jag också påstå att jag har blivit luttrad av ord. Tack vare dig, min lilleson.”
Sonen på 28 år höjde huvudet vertikalt, skakade på sin kam och gal; ” Jag har lätt att säga vad jag menar. Vet du varför, min lillemor? Ju, därför att jag inte vuxit. Inte än. Så har jag fantasin kvar. Barn är gudar utan like. De kan skära. De kan sy. De kan skruva loss. De kan skruva fast. De kan allt.” Han sa det och vände blicken mot skruvdragaren i handen; ”De kan skruva ord med en ljungeld”, tänkte han tyst medan jäntan hämtade en kopp te. Poeten gick in i köket och kom aldrig tillbaka.

Robab Moheb/
23-04-2011/Stockholm.

2011-04-23T02:48:00.000-07:00

Love äger differently face in my mind

Det är påsk igen. Den heliga högtiden inom judendomen. Det sägs att världens kristna älskar dessa påskhelger. Jag älskar alla helger. Alla kristna nationer älskar dessa dagar på sitt eget sätt. Jag älskar alla helger. På inget speciellt sätt. That is love. I Mexico till exempel nittio procent av befolkningen slår sig för att visa sin kärlek. Där och i Filipinerna uppdagar man sina religiösa känslor som om de vore muslimska nationer. Tror ni inte mig lär er om ”Shabih khani” i Iran t.ex. I Moharamsmånaden. I denna månad mördades fjärde imamen Hussein av Yazid. Så folk tävlar att slå sig för att visa sin religious love. Och kärleken till martyren. Jag säger dumhet har inga gränser och längtar efter påskkärringen som ska komma till mig och knacka på min dörr. Jag har köpt en påse godis. Men i år kommer de inte. Skärtorsdagen gick. I en total tystnad. Fredagen gick. Också i en total tystnad. Var det förresten långfredagen som gick? Jag har ingen aning. För mig är alla fredagar långa. Bort sett från årstider och var i himlen månen lyser. Fredagar är långa och heliga. Ur mitt perspektiv. Men perspektiv i sig är inget sätt. Det finns bara. Med sätt eller utan. I Sverige, det älskade sekulariserade gul- och blålandet, mitt nuvarande land, här händer inte mycket. Grannen grillar sitt kött på altanen. Jag grillar mitt kött på en ruin som heter tomt. Tack och lov att det är soligt i år. Och helt ovanligt. Ovanligheter tycker jag om bäst av vanligheter. Och nu tänker jag på kärlekens utseende i olika länder, bland annat i England. Där man upptäckte ordet Love. Ordet Love i en bokstavlig bemärkelse. Det måste vara en helt annan sak. Därför att “in English, the word love can refer to a variety of different feelings, states, and attitudes, ranging from generic pleasure ("I loved that meal") to intense interpersonal attraction ("I love my partner"). "Love" can also refer specifically to the passionate desire and intimacy of romantic love, to the sexual love of eros (cf. Greek words for love), to the emotional closeness of familial love, or to the platonic love that defines friendship...”, säger mitt Google- sökande. Visst, säger jag “Love äger differently face in my mind.” Också. I mina ögon, hos mig som är en varken eller människa. Jag vet att "Love is an emotion of strong affection and personal attachment.” Så det spelar ingen roll vad vi älskar. Huvudsaken är att vi älskar. Judisk påsk till exempel. Pesah (paesach) is love. Det är ett kärlekskallas till minne av uttåget ur Egypten. Även om idag finns flera olika syner på vad som räknas som korståg, som uttåget, som mannen på korset, som historien, som den judiska månaden Nisan (mars/april), som hur mycket dessa dagar vara där i Israel och här hemma i det gul – och blålandet, som seder och vanor, som ordningen, som det osyrade brödet, som ägget (hönorna är ju olika i olika länder), som köttbenet till minne av påskalammet(lammen är ju olika i olika länder), som de grönsakerna (tack och lov att idag, här i landet finns både romansallat och pepparrot. Och i alla årstider), som äpplet (den förbjudna frukten), som vinet, som bägaren. Och som kärleken. Men inte saltvattnet. Salt är salt. Överallt. Vi alla vet i varje fall att Kristen påsk firas till minne av Jesu lidande, död och uppståndelse under den judiska påsken i Jerusalem. Den omfattar palmsöndagen (Jesu intåg i Jerusalem), skärtorsdagen (Jesu sista måltid med lärjungarna) och långfredagen (Jesu död). Det egentliga påskfirandet sker under påsknatten och på påskdagen (Jesu uppståndelse). Hur man gör för att visa sin religiösa Love handlar om ett innehåll, alltså. Ett kulturellt innehåll. Och vi i det gull – och blåland vet också att påsktiden är en glädjetid som firas i sju veckor fram till pingst. Vi älskar festerna här i det gul- och blålandet. Så som sagt, grannen grillar sitt kött och jag mitt. Vi bägge är‎ tjejer i vårt bästa år som har en lång bakgrund inom den religiösa träningen utan att vara religiös. Inte alls.
Annan dag 2011. Stockholm.

2011-04-12T09:58:00.000-07:00

Mohammad Helmi Al-Rishah är en poet och översättare från Palestina. Följande är lite om hans poesi på engelska:

It comes to me as if it were the
First One

By:
Mohammad Helmi Al-Rishah

How can the one who painfully jumps in the garden of the fire describe his long abode in it? Composing poetry, with the brevity of this hot theatrical scene of worried actor, is the sun of the question and the shadow of its answer!

(1)

From the aperture of the soul, I breathe out weak air loaded with fake coldness on my fingers that out of the blue scribbled the above lines (Ogarit). I wonder: is one kiss that stamped lips on the hot surface of my vision enough? I justifiably reply: I am now in a case of hesitant poetic innovation, and I can’t stay in its bed which is longing for other kisses. This is the worry of presence expressed by Abu Al-Tayeb Al-Mutansbi’s (a famous Arab poet) verse that my put off the climax of the poet’s lust, and hence expose his intentions and unveil his secrets.
No problem, I will endeavor to respond to its appeal, and it has to excuse me if I lose balance in the presence of its marvelous desire.

(2)

One day, I read Paul Valery’s, the French poet, saying: “The first verse is a gift from Heaven”. I have for long deliberated the saying like an explorer who marveled at his discovery. I then started to rephrase it: a tiny rainy cloud, a sea gull with warm features, a rose from a lover’s hand soaked in its fragrance, a cold star dragging its tale like a delicious bride. Since then, I have stuffed my pockets and imagination with its incomplete gifts whenever it offers me one. In vain, have I been trying to complete what is missing, though I know it will never be completed. The poem becomes complete when something is missing. Completeness of a poem, I daresay, is no more than the poet’s feeling that the bleeding of some virgin experience has come to an end.

(3)

What arouses the dancing ecstasy of my worried self and alleviates part of the burden of this blank verse which is kike atoning some sins that I have not committed is what (Ogarit) requested one day.
Using the pronoun (he), the poet, in me, one day dwelled on transforming its innovative gift into a poem elaborating on the exhausting process of its composition. When I remembered the poem, I gripped it strongly as if it were contract intended to alleviate me of the task of writing it, a process that entails staying for long in the garden of fire.

The Poet:
He poured some words

He set out writing and leaned on whiteness,
Exhaustedly, he poured some words,
He didn't say all he could,
Had his sailing boat been tighter
He could walk on water,
Unembarrassed, he could dream,
To end up in infinity.
This is the poem,
Clouds of paper in the sty of sin,
Swimming blow the space,
What pulled lungs apart,
Like two scaffold burning coals,
Pushed words out of them remain invisible,
It is still groping for desire in whiteness,
To pull them up from the armpit,
Before the mud spreads in the new images.

(4)

Who can disassemble the compound pictures of residence after making a painstaking effort to get out of its ghost-like gate after recovering from a short coma? What sort of my memory can peal off the fruit of that coma perfectly? All that I remember is that at the outset of poetic pregnancy and before delivery – writing, I have a craving which strongly and sometimes negatively affects my behavior towards the beloved ones living around me especially during the confusing and chaotic hours of the day. I became strange; something tries to explode my serenity as if the gift were a timed bomb. My repentance would be overwhelming if I failed to embrace it as if were a wild bird. Being busy in my routine life, I have failed to embrace so many birds that appear momentarily, for the chase through diverse climates will be long. Be a poet and catch me! This is what innovation dictates at the beginning. Breathlessly, I continue chasing the poem. It does not get tired, nor does it easily give in, albeit desiring its poet. Meanwhile, I lose a lot of my desire especially if the chase is fruitless because the hunt will be crude or premature. Consequently, the poet’s exposure will be widespread.

(5)

I know that no poem comes smoothly to the poet’s paper bed. But what is more important lies in the ability to conduct with it an educated, patient conversation. When true connection takes place, poetic inspiration begins, which is the boundary between the poem and its absent presence. Catching the poem is much more difficult than traveling inside a woman who not yet knows her first experience in a trembling bed.

The Poem:
It comes to him as if it were the first

When he finished with that innocent face,
The smoke,
The stretching of the lean body,
The yawning of all joints and senses
He closed an eye,
With another he realized
When unconscious he is riper than luscious fruit,
Worry looks at the spot of color,
The story in its wilderness, the range,
It is waiting for the echo,
It is either like this or that,
It comes to him as if it were the first,
He peppers his questions from the aperture of his madness,
Is that really the poem?

(6)

Keep a sting between you and the poem. Wisdom has taught me this: when it pulls the string, I loosen it to check its sincerity. The reverse is true, when I pull; it loosens, for it will not be ready to shine.
Now I remember an interesting situation that occurred between us when I was composing my collection, (The Vocative’s Book). I pulled it strongly testing its resistance and desiring its departure. It did the same. Then, I decided to let the string go, for it started first. I fell on my back and my legs were upwards. We both burst into laughter. I laughed out of regret, whereas it did to prove its power of predication.

She:
The spring of her lust for the evening tea

She throws on him the spring of her lust for the evening tea,
As a lazy magician, he recites the battles of his gypsy day,
In his wandering, he forgets the pot on the hot touch,
And sets deeds out of their sleep, and the horses of his distant picnic.
As a poet, in a spontaneous dance round his orbit,
He sips the steam off the painting and her cup,
She could see her lonely features.

(7)

Once s/he asked me: why I write?
I often asked myself: what I write for?
I reiterated the question many times before the poetic vein became dry. I got tired of the question.
The poem comes out of the rough softness of joy and the intimate touch of anxiety. The joy of a woman about her newly-born baby and her concern about it. This is why I abhor the midwife who tries to convince us she is the cause of everything. But, what actually happens? Why do we insist on the poem’s flowing though we are certain we are like the one who keeps plowing the sea thinking that the fish seeds are in his lust makes him think they will yield his own narcissist?
Is not constant writing like the perpetual act of raping a whore who afterwards decides to keep the baby to enjoy motherhood? Thus, after the swelling of the belly and inability to practice her job, she defends her exhausted clothes until she delivers hoping that the father whom she does not know well is convinced of the legitimacy of his project after strenuous efforts.
So, I write:
- I cannot argue others without writing, which is the sword of my bravery and the grassroots of my questions.
- I cannot tolerate seeing the flowers of our life living alone on a ruined nest. So, I have to shout: enough! Enough! Till when?, to show the ugliness of the scene.
- When I try not to write, the poem hits me with its tender toughness on my hand, blaming me an ordinary human creature after it has striped me from my specialty and uniqueness.
- I write to remove the gap between me and myself.
- I firmly believe that a person has to resist his mortality by leaving something which survives after him.
Now, I feel I have not said everything, exactly as I feel I have not said anything!
Why?
Like those who confidently live in the garden of fire, I know the answer. But, be sure, dear reader, that this is neither curtsey nor excessive narcissism on my part.

Translated by:
Dr. Abdul-Fattah Jabr

“Mohammad Himi Al-Risha speaks of each word as if it were the first one. The innovation to write is like (chasing the poem), and becomes (dancing ecstasy of my worried self). He describes this ecstasy as the (rough softness of joy and the intimate touch of anxiety, and means each word) each sound resonant against others, to leave the reader perpetually changed”.

Thomas Thompson*
From the introduction of:
INNOVATION PALESTINIAN LITERAURE
Testimonies of Palestinian Poet and Writers

* Former professor of American Lit.

2011-04-09T02:58:00.000-07:00

Resan börjar alltid från tystnaden.
Under skummet
Böljandet.

سفر همیشه از سکوت آغاز می شود.
زیرِ کف

تنیدن ها

2011-03-05T06:19:00.001-08:00

Skorpion på månen i dimma
skorpion i taket i dimma
skorpion på husets tak i dimma
i skorpionens dimma förbryllad garnnystan

faller mellan gömda rader
faller inte här på vitt papper
fäller skinn på vitt papper
som om en orm har gått i skorpionskalet
där blodkärlen hoppar
bakom kärlen, väggen hoppar:

den dödes plats är inte på kyrkogården
det är i lederna

Ur "R" Darya förlag. (2006)Tolkning: Rahimi. S

Farsi:
عقرب رویِ ماه در مِه
عقرب رویِ بام در مِه
عقرب رویِ بامِ خانه در مِه
در مِه عقرب کلافِ سردرگم-

لایِ سطرهایِ پنهان می افتد
نمی افتد اینجا روی کاغذِ سفید
روی کاغذِ سفید پوست می اندازد
انگار ماری رفته تویِ جلدِ عقرب،

که رگ می پرد
پیِ رگ پی می پرد:

جایِ مرده تویِ گورستان نیست
تویِ مفصل است
تویِ عقربِ تویِ جلدِ مار رفته
...
از «ر» نشر دریا. گروه انتشارات آزاد ایران. (2006/1385)

2011-02-13T01:50:00.000-08:00

Tomma stolar skrev min historia.
Tystnades år skrev mina timmar.
Denna snäcka är ständigt havande av glömskans pärlor.

DB Arkitekter AB

2011-01-30T04:01:00.000-08:00

DB Arkitekter AB

Bergslagsvägen 37
168 76 Bromma
0762381910

www.dbarkitekter.se

2011-01-29T12:28:00.000-08:00

”Jag gjorde bra saker, för sådan är min natur, och dåliga saker, av nödtvång, eftersom kriget fogade det så.” Detta är ett citat ur senaste bok jag läst: 2666 ett stort verk av Roberto Bolaño.

Ett par citat ur 2666:
"Verkligheten är ett skamlöst fnas".

”Historien är en okomplicerad hora, den har inga avgörande ögonblick, den är en ständigt växande mängd av ögonblick, korta stunder där den ena är monstruösare än den andra.”

”Det är helt vedertaget, tänkte Archimboldo, att historien, som är ett billigt fnask, inte har några avgörande ögonblick utan är en mångfald av tillfällen, korta intervall som tävlar med varandra i monstrositet.”

"Människan lever inte av nyttig mat allenast. Man måste läsa böcker. Inte titta så mycket på tv. /.../ När man läser slösar man aldrig bort sin tid."

I en av bokens många litteraturdiskussioner skriver han om skillnaden mellan stora och verkligt stora romaner. De förra beskrivs som de perfekta, avrundade stilövningarna. De senare beskrivs som ”de icke-perfekta, vilt flödande verken, de som banar väg till det okända”.

”Vilken sorglig paradox, tänkte Amalfitano. Nu för tiden är till och med förlästa farmaceuter rädda att ta sig an de stora, ofulländade, flödande verken: böcker som banar nya stigar in i det okända. De väljer i stället de stora mästarnas oklanderliga övningar. Eller med andra ord, de vill se de stora mästarna excercera, men de är inte intresserade av verklig strid, när de stora mästarna kämpar mot detta något, detta något som skrämmer oss alla, detta något som kuvar och sporrar oss, i blod och dödliga skador och stank.” De vilda detektiverna«

Det verkar att Roberto Bolaño visste själv att hans bok skulle bli en av ”de icke-perfekta, vilt flödande verken, de som banar väg till det okända”. Han har lyckats gott och väl!

2011-01-23T11:35:00.001-08:00

/…/ undrar om detta inlägg finns kvar då på ett konkret sätt får nutida människa se betydelsen av klimatförändringar?

Klimatet kan ha fällt Romarriket

Romarrikets sammanbrott kan ha orsakats av sämre väder. Det hävdar forskare som granskat klimatet i Europa de senaste 2500 åren. Svår torka tycks ha utlöst germanernas attacker som till slut blev Tomas fall…
Mellan 300 före Kristus och 200 efter Kristus, när romarna stod på höjden av sin makt, var klimatet i Europa stabilt, med varma och nederbördsrika somrar. Detta var också en tid av stigande välstånd i hela riket. De politiska förutsättningarna ändrades visserligen och krigen avlöste varandra när olika fraktioner stred om makten. Men epoken ses ändå som höjdpunkten i Roms historia, framför allt den senare delen, från Julius Caesar till Marcus Aurelius.
Omkring år 250 började dock romarriket knaka i fogarna. Germanstammarna i norr och öster, som man hittills lycktas hålla i schack, blev ett växande problem och till slut kunde man inte hålla stånd längre.
406 gick germanerna över Rhen i stor skala och 420 intogs och plundrades Rom. Rikets fall var ett faktum.
Årsringarna visar att nedgången sammanföll direkt med att klimatet förändrades till et sämre. Nederbörden föll mer oregelbundet och långa perioder av torkan avlöstes av extrema skyfall. Samtidigt föll temperaturerna…

( ur SvD, 23-01-2011, Johannsson Roland sida 13, Nyheterna).

2010-12-19T09:49:00.000-08:00

"Var hamnar man när man dör?

"I imperfektum" säger någon. På Heathrow, fruktar jag"
Anders Mathlen (SvD)

John Lenon - Imagine

2010-12-08T10:44:00.000-08:00

2010-12-04T13:01:00.001-08:00

December är den finaste av månaderna. Landskapet bakom fönstret är bruden från vackraste land. Den ensamma bruden sveper in jorden i en illusion av frid och tystnad. Med ett glas mjölk och några pepparkakor vill jag stanna kvar där jag stått hela natten och räknat ner dagarna.
Jag kommer att stannar ett par minuter till innan väckarklockan väcker mig till liv…

2010-12-01T10:13:00.001-08:00

En kväll fylld av musik, komik, dans, värme, gemenskap och framförallt
kärlek mellan människor kommer lätta våra sinnen i denna annars så kalla
tid.

SYNS DE INTE, FINNS DE INTE
...De kallas de papperslösa. De lever runtom och bredvid oss, men är osynliga för de flesta. Det är människor som bor och arbetar i Sverige
utan personnummer eller arbetstillstånd. Utan dem vore det inte möjligt att köpa en pizza för 29 kronor eller städhjälp för 50 kronor i timmen.

I FN:s konventioner om mänskliga rättigheter, som Sverige accepterat,
står det att läsa: "alla människor är lika i värde och rättigheter". I dessa konventioner ingår även rätten till hälsa som en fundamental rättighet för varje enskild individ. Detta är inte fallet i Sverige idag där en papperslös migrant enbart har rätt till akut sjukvård och då står för kostnaden själv, utan subventioner. Dessa förhållanden leder till att människor i vårt land inte får den vård de behöver eller har rätt till.

Ge oss din kväll den 11:e december och du får bl.a:

Mafia DE La Rue -(Rai NB fever Frankika )
Ska´n´Ska
Jenny Wrangborg
Pato Pooh
OK Star Orchestra
Finnes
Daniel Boyacioglu
Sjömansorkestern
Frispråkarn
Camilo Zapata
Robab Moheb
kadafi Hussein
Stepz dansskola
Somalisk Ogadén
Gnawa Maroco( frän Maroco)

Pris: 100 :- för dig och 100:- för en papperslösa (om du har råd…)

Arrangörer: ABF Stockholm, Papperslösa Stockholm, IFMSA, i samarbete med Rinkeby Folkets hus, ETC, Rädda barnen, Kurdistans Kvinnoförbund i Sverige, Tensta Kvinnocenter,Södra Sidan, Kurdiska riksförbundet och Hyresgästföreningen m.fl.

För Info: fest11december@gmail.com

2010-11-14T07:32:00.000-08:00

Man frågar den syriske poetn Faraj Bayrakdar:

- Vad betyder cigarettpapper för dig?

Han svara:

- Frihetenspapper.

(Faraj Bayrakdar satt i fängelse i 18 år)

2010-10-10T01:56:00.000-07:00

På min gravsten skriv vad du vill >> kärleksfulla dikter, underliga texter, kloka, barnsliga korta, 3 radiga, långa, långtråkiga, roliga, djupa, ytliga, andliga, själslösa, eldiga, glaciala innehållsrika, innehållsfattiga, intima tagit från min privata sfär, triviala, söta, beska, stariskt beska,

en lyrik av Hafez, en rad av Xayam eller en sorgedikt av Fayez, må hända en epik av Ferdosi. Men så lättsmält att allmänheten kan förstå. Och lagom trovärdig,

eller bara en röst ”en röst som existerar för evigt”, eller en sko ”Sohrabs skor”,

försvunna i havets droppar, mellan stenar och träden, nedanför ett gökbo, som en mask i lärkans näbb, en ensam näckros i en ensam damm, inne i en nejlikas pistiller,

På snön.

,,, Stjälken av en ros vars taggar du tagit bort. Men varför inte i magen på en näbbmus,
bakom en stadsmur som inte har något namn, ingen historia, anonym, en genomskinlig bok eller en sten som föreställer ett tak, eller en ny tolkning av roten och jorden och vattnet och vinden >>

[Och eld].

Jag är askan under gravsten
: två solstrålar för min vardag.

På min gravsten skriv nu vad du vill!
En död har inte tid att läsa
ändå!

2010-09-10T12:21:00.000-07:00

Ingenting är ingenting och allt. Och Ting. Och den som sprang förbi mig var fragment av mig. Och av Ting. Komponerad. Som persiska mattan. Knut vid knut på knut. Sedan en halmhög i vinden.

Jag hör kompositören sjunga; ingenting är allt och
Ingenting.

ur "En hyllning till svenska språket" (2008-2009)

2010-09-05T02:24:00.001-07:00

Bob Marley: you can fool some people sometimes, but you can't fool all the people all the times!

2010-08-06T13:01:00.000-07:00

Kvart över åtta, i morgonrusningen den 6 augusti 1945, detonerade bomben mitt över Hiroshima. Utöver de uppskattningsvis 140000 människor som dog av verkningarna fram till slutet av 1945, läggs varje år fler namn till listan över offer – en del har man inte känt till tidigare, en del har avlidit av skador de fick och levt med sedan dess.

Tre dagar efter Hiroshima använde amerikanskt bombflyg ytterligare ett kärnvapen, mot staden Nagasaki.

Under den amerikanska ockupationen av Japan efter kriget försökte atombombsöverlevande, hibakusha, berätta om sina upplevelser. På grund av den stränga censur som USA hade infört i Japan förbjöds 1945–1949 nästan all publicering av sådant material, vare sig det gällde tekniska och medicinska uppgifter eller rent personliga erfarenheter. Så fort det blev möjligt reste hibakusha ut i världen och berättade om resultatet av atombombningarna. Målet var, med de ord som skrevs på en av de få byggnader som stod kvar efteråt: ”No more Hiroshimas”.
Monica Braw. Svd - 2010-08-06 - Klutur &nöje

2010-07-23T13:48:00.000-07:00

En arvstvist kring Franz Kafkas efterlämnade manus har blossat upp i Israel. De båda parterna, på ena sidan israeliska staten och på den andra, systrarna Eve och Ruti Hoffe, anser sig båda ha rätt till kvarlåtenskapen.
När Franz Kafka dog av tuberkulos 1924 lämnade han uttryckliga instruktioner till sin vän Max Brod att bränna alla kvarvarande manuskript.
Men Brod struntade i vännens önskningar, sparade allt och började i stället publicera texter som ”Processen”, ”Slottet” och ”Amerika”.

DN: Publicerat 2010-07-19 15:35

2010-07-18T01:13:00.001-07:00

”att vara ung innebär inte att spara sig, och att vara ung innebär inte att respektera grammatiken. Men Din berättelse är snål, och språket visar Du faktiskt mindre respekt än Du tror”. Ur Den oerhörd värld jag har i mitt huvud av Hans Blomqvist (2006). Det är Kafkas omdöme av sin Paul Kisch: s text (1903).

SONS - Shoes Or No Shoes? Ett museum i Belgien

2010-06-26T03:14:00.000-07:00

Här kan man se kopplingen mellan litteratur och skor:
http://www.shoesornoshoes.com/index.php?page=authors_list

2010-06-26T02:24:00.000-07:00

Utan titel!

2010-06-24T01:26:00.000-07:00

2010-06-22T11:40:00.001-07:00

Varje dikt är ett drömprojekt

Jag börjar och slutar med mig själv

och finner mycket och ingenting

2010-06-22T11:37:00.001-07:00

Tillsammans – jag och orden –

ska rocka röven av denna kropp

som går i svart mot horisonten

…

men....

mina fötter bär skulden

De har gått förbi oss och trampat allt som är vit

2010-06-22T11:33:00.000-07:00

Min kropp har inte samma rikedom

som horisonten har

men när den faller, faller den horisontalt

Gabriel Garcia Marquez

2010-05-30T12:23:00.001-07:00

I would probably not say everything I think but definitely think about all I say.

I would value things not for what they are worth, but for what they represent.

I would sleep less and dream more. For every minute we close our eyes we lose sixty seconds of light.

I would continue where others have stopped and I would dress simpler, would wallow in the sunlight, leaving uncovered, not only my body but also my soul.

Gabriel Garcia Marquez

2010-05-23T03:20:00.000-07:00

I livet träffar man de som liknar ett pariserhjul. Det är något man kan åka och ha kul.
Man åker runt utan att nå något mål.

2010-04-23T14:09:00.000-07:00

Jag föredrar att skriva mjölkbägaren
och dricka dikten
och låta pennan skriva om hela mig

Jag föredrar att inte vara detta själv som ni känner
vara mig själv: en poet vid skuggan av sina bröst
slickar ordens slut

Jag föredrar - detta - enbart... vara början på en dikt
en dikt i mjölkens bägare

Ur boken " Fotnot/Pavaraghi" Fölag: Baran. Stockholm

1. Poems by Robab Moheb
2. Poem by Robab Moheb
3. Robab Moheb på tyska

2010-04-16T14:07:00.000-07:00

Försök att säga namn på nedan färger utan att läsa orden:

Grön gul brun rosa blå grön gul röd vit blå orange grön

svart grön lila svart orange brun blå vit grön svart lila

Ni märker vad svårt det är. Det kan bli nästan korsslutning i hjärnan. Detta bero på att den högra sidan av hjärnan försöker se färgerna medan den vänstra sidan anstränger sig att läsa orde.

2010-04-11T03:59:00.000-07:00

”PantÔn chrêmat Ôn metron estin
anthr Ôpos t Ôn men ont Ôn h Ôs estin,
tÔn de ouk ont Ôn h Ôs ouk estin”

Lek och leksak behövde gudar så från ingenstans kom jag
hit för att borra mig in i ord och sats. Mina saker har inga mått men
Alla sakers mått blev jag nog ”de varandes att jag är, de icke varandes att jag inte är”
Vem är jag? Är jag vem?
: ett fjärmande
: en maxim
: en sats
: ett förnuft
: förnuftets martyr
: förnuftets tyranni?

Vem är jag? Är jag vem?
Här gnistrar ett fundamentalt fel som Solar runt en
och samma jord. Men det blåser nu. Den iskalla vind
sveper över mig som om jag vore en stad utan borgmästare.
Jag fryser och det är inte mitt fel. Att jag inte har
ett täcke. Det är gudarnas. De säger att de vill ge.
De alla pratar. Men ingen menar.
Jag vill döda min mästare. Men min mor säger ” Ve dig. Ur askan i elden?”
Jag säger; ”alla eldar hamnar i askan i alla fall.”
”Jag blir aldrig klok på det du säger” säger min mor

Lek och leksak behöver jag inte för att vara någon?

2007

2010-04-10T12:11:00.000-07:00

En helt vanlig dag i Lyckselevägen 47

Klockan är inte mycket. Det är bara vargtimmen.

Några signalhorn, en ambulans, en polisbil och

ett helvetiskt skärande bromsljud hörs från andra sidan fotbollsplanen.

Det är första maj utanför mitt stängda fönster.

Innanför finns varken tid eller rum

Det finns bara rumsliga kroppar

De går upp en efter varandra.

2008-05-01

2010-03-19T13:55:00.000-07:00

Skapren av detta verk är den 6 årige Binesh Boromand.
Jag kommer att aldrig glömma skapelesedagen, den dag jag gick till hans skola för att hämta honom. Hans fröken stod vid dörren och väntade på mig. "Kolla vilket geni den där pojken är! Kolla hur han pratar med oss!" Sa hon så fort hon fick se mig. Hon hette Fröken Meshkini.
Om hon idag besöker denna sida, tror jag att hon känner igen sin duktiga elev och detta verk.
Jag minns hennes tårar när hon visade denna riktning. Jag minns hennes kärlek, omtanke och empati för sina elever. Binesh minns henne också.
Ja, Fröken Meshkini, det var för 21 år. Idag är din döva elev 27 år och student vid KTH i Stockholm.
Tack Fröken Meshkini för allt du gav Binesh!

2010-03-19T07:18:00.000-07:00

En mun

sa
jag är Neda
blodet i solen:
Vem rör denna pärla
om inte
havet?

*

Öppna ögon
vidgar havet.
permanent är
blodet
i solen;
den första droppen,
inledningsfrasen
i
en
saga.

*

Rör den blodiga pärlan

en droppe
en soldroppe
instängd
nere i
vattnet
i mörkret
i ögonvrån,
där grön blommar
av tystnad.

*

Permanent är havet
där Katten ryker ut
intill
såret
vid
springan.

*

En kula
slår ner mig i bröstet

Solblodhavet:
blir Kattens själ
och slickar alla sår.

*

Slutfrasen finns inte
än
Den
klickar ut
när Katten vaknar tillräckligt
ur
sin önskade dröm.

*

Nattkatten
hoppar upp och ner
på huden
-Ett silver hår
strå
slår rot
djupt
i venerna
och förblir
en grön
tystnad

*

Neda
är ett öppet brev
på gatostenarna
i Lalezar.

Juni 2009:Nedas månad
Med ordet Katten menas landet Iran. Det används metaforiskt av den anledning att den iranska kartan liknar en katt

2010-03-17T12:15:00.000-07:00

skärvor

Hon som ett skal
tar plats.

Det tystnar.



Vandring mellan väggar och ord
Fotsulorna hakar fast i varandra
Är det någon som fryser om
fötterna?



skärvor.
Inre skärvor.
Ständigt ockuperade
av en och samma definition:
Sax : klippa : riva
Sönder
Jag.



Ständigt upprepande
melodi.
En slutar sjunga.
En tar plats i kören.



Brytningstid

Jag ser pinnen
tar pennan och
skriver;

fattigdom är
landets rikedom
i detta land

ta ursprungliga formen
ge murarna röst
låt klichéer
röra sig mellan läpparna -
av intetsägande

domedagen
är en idiotiskt dödvikt

släpp bakom besatthet av -
förgängelsen
sök ett hem
ge väggarna färg
låt nästa ögonblick
hämta sig ur ögonfransarna
av is

Domedagen;
landets rikedom
är fattigdomen -
i detta land

Res dig
efter rösten som skriker högt
i den gråa labyrinten:

show me
show
me
where
is
my
homeland
because I
miss me so much
so
much
so …
jag är landets fattigdom
مي بيني ؟

2006-03-02

Ser du ; مي بيني ؟ (mi bini)

________________________________________

2010-03-11T12:28:00.000-08:00

1

Mina händers krubba
tio himmelsblåa irisar
skymda av lövets kyskhet

Min blicks krubba
en näckros
som i sumpmarken
blir till en händelse

Fladdermusen vilar
mellan läpparnas eld
under utvandrings tiden
tills våren anfaller

2

Mannen sjönk ner
i spegeln

I spegeln
växte kvinnan upp

3

Dikt

blir respekten för lugnet och tystnaden
när den ankrar i natten
skönheten
när ordet
dunstar av sig självt
i skummet
i havet

4

När jag slickade hans sår
var lyckan det mest perfekta vinet

och min mun
den mest främmande bägaren

5

Relationen

är en upp och nedvänd början

på drömmarnas väg för vilseledda resenärer.

6

Leendets foster bildas
du kommer med pubertetens lykta
till platsen

platsen med dess sanna egenskap
gömd i alla mig
min klasar

Översättning av Sohrab Mazandarani, med visst bistånd av Tomas Eklund, Kennet Klements och Jan Östergren och Sohrab Mazandarani